Vis man.

Klockan var runt 10.00 i morses när 3amo 7anna (uncle hanna) ringde mig...

-Heeej Henno
-Heeeeeej Amo, hur mår du
-jag mår bra tack hur mår du själv, vad gör ni?
-jag mår bra, vi gör inte så mycket sitter bara här, precis vaknat
-jaha, varför sitter ni då? varför står ni inte upp hoho :P, jag tycker faktiskt ni ska komma och sitta här med oss.
-ok vi kommer snart!

Min Amoo är en mycket vis man. Asså vi (jag och Maria) kom precis hem (18.40) och vi har varit hos farbror sen klockan 12 idag.
Vi åt lunch ihop och under lunchen satt Maria och prata om något som hänt henne, och hur hon kände. Amo blev mycket insatt i ämnen och störde sig lite på det som hänt. Man såg verkligen i hans ögon hur han tog åt sig. Tyckte nästan mer synd om honom än om Maria!

Han berättade om sig själv och sina erfarenheter och upplevelser. Kände hur jag ville spola tillbaka tiden till den tiden när han var liten och bara spöa skiten ur alla jävlar som inte förstod.

"Vi bodde i en liten, fattig by när jag var liten. Vi var många syskon och alla var tvungna att jobba (som bönder) för att arbetet skulle bli klart i tid. Stora som små! Vi hade ingen tid att leka. I mitt hem var jag mest hjälpsam av alla. På dagarna gick vi i skolan och på eftermiddagen jobbade vi. Varje dag, måndag till söndag, bad jag, hemma och i kyrkan. Men Söndag var den enda dagen i veckan då jag verkligen inte kunde gå i kyrkan eftersom jag var tvungen att hjälpa min familj med jobbet hela dagen. Detta blev jag bestraffad för...
Varje Måndag morgon när jag kom till skolan låste min lärare in mig, flera timmar, VARJE måndag. Det sårade mig så mycket. Jag bad såå mycket, var så troende och det enda hon såg var att jag inte var i kyrkan på söndagarna.
Ingen hade tid med den andra i familjen, det fanns så mycket annat att tänk på. Ingen märkte att jag var borta så länge på Måndagarna. Ingen kunde hjälpa mig eller stå upp för mig, utan jag fick lära mig att göra allting själv. Jag kanske var sju år gammal..."

"En stulen pryl... eller kanske till och med en gåva, är inte lika värdefull för dig som någon som du själv köpt. Det beror på att du inte själv har kämpat och jobbat på att ha råd att köpa den!"

Han berättade djupa berättelser om sitt liv och man kände att man bara ville krama honom. Det var en mysig dag. Mycket betydelsefull dag.

Hoppas ni också får lite nytta av det pyttelilla jag delar med mig av det jag fick höra.

Och mycket passande så kommer ett citat skrivet av Paulo Coelho
"You cannot avoid pain, but you can chose to overcome it"

Tjooheeej