"don't judge, untill you know"

Det är ganska exakt en månad sedan jag kom hem från Qatar nu. Det har varit en hel del tänkande, längtande och saknande. På något sätt känns det som om det var såååå längesedan ändå... över ett år sedan :S

Konstiga grejer händer hela tiden. Jag har valt att registrera mig på en sommarkurs i mattematik på universitetet. Jag har fått massa nya kompisar, och insett att världen faktiskt är liten. Hela tiden träffar man folk, som man på något sätt har något gemensamt med. Till exempel var det en tjej, som tydligen hade bott i Vänersborg, och för att vara lite mer exakt, hade hon bott i porten intill mig. En annan tjej som jag pratade med- det visade sig att hennes farbror är gift med min moster...

Det är mycket att göra i matte. Föreläsningen är ju "bara" fyra timmar, men man blir ju kvar på universitetet till omkring klockan 17.00 varje dag, och inte ens då har man fattat allt(inte konstigt att endast 25% klarar kursen). Hur som helst så innebär detta att jag lunchar på skolan. Genom folk som känner folk som känner folk, så har vi bildat en grupp som äter ihop, och sedan sitter ihop och pluggar.

MEN... varje dag såg jag en kille sitta ensam vid ett långbord. Jag tyckte så synd om honom. Så för några dagar sedan när mina kompisar frågade mig "var ska vi sitta?"...
"kan vi inte gå och sätta oss med den där killen där borta?"
De kollade lite konstigt, eller kanske tveksamt på mig, men var absolut med på det...

- Hej
- hej
- vill du att vi ska göra dig lite sällskap?
- ja det vore ju trevligt...

Killen upplevdes väldigt blyg och tystlåten, men han var faktiskt ändå ganska pratglad. Han försökte prata med oss, och fråga vilka vi var, vilka program vi läste osv. Efter lunch följde han med oss och plugga.

Alla människor har olika personligheter. Väldigt olika, men det kan faktiskt vara ganska kul med "olikheter" (mattematik :P).

Jag blev väldigt bra kompis med denna killen, och det känns som om han är mindre blyg för mig, än de andra. Det är ganska kul. Ibland säger han (väldigt tyst) någon kommentar som jag kan skratta i flera minuter för, och han fattar inte ens att det är kul och kollar på mig som om jag vore knäpp i skallen :P

"ditt hår glänser, vad häftigt"

Satt ute i solen PÅ TAKET PÅ UNIVERSITETET! och plugga idag. (Imorgon får ni se bilder.)Det var super! värmen var skön. Alla blev typ solbrända, utan jag, vilket förvånade ALLA...
Men tror ni inte att när lilla Hannan kom hem och kolla sig i spegeln, så var (bara) halva ansiktet bränt, armarna (bonnebränna)och hals, helt knall röd/rosa...

En annan sak. Jag stör mig som fan på en av dessa som sitter med oss och pluggar. STÖR MIG ! försöker låta bli, men det är så Z-V-Å-R-T...

Jag försöker att inte vara taskig, men ibland känner jag att även när jag är taskig mot denna, så är jag För snäll. Så illa är det !

Jag önskar jag kunde skriva lite mer detaljerat, men är så rädd för att "fel personer" skall läsa.

Hur som helst, som rubriken säger: "don't judge, untill you know" Det är så jäkla sant. !

Ner till tvätten och checka tid kanske :P börjar bli dags...

Puss & Kram gullebarn!