Back to real life

Så fort planet lyfte först metern från Qatars mark, kände jag "nu är det verkligen slut". Ville det så ogärna.

Vi var ute hela dagen. Jag och Maro. Träffade lite kompisar. William, Nadim och Majdy. Vi åt lunch ihop, sedan hälsade vi på i Williams butik (som är typ ett mega kiks) och sedan åkte vi hem lite, packa klart väskorna, vila och tillbak till ett fik. Där beställde killarna vattenpipa och lite olika drinkar. Citron och mint- supergod (Y) ...

Tiden gick så fort, vi hade med oss väskorna i bilen för att åka direkt därifrån till flygplatsen. Runt 23.00 åkte vi, planet skulle inte lyfta förrän 02.15, så vi tog en sista runda genom Doha. Vi åkte och kolla på kyrkan bland annat.

Check in at the airport, och Maro sa "vi åker igen och kommer tillbaka 30 min innan ditt plan lyfter, vad säger du?"

Vi åkte och sa hejdå till Iham.

När planet landade på svensk mark, var allting "över". Det kändes och känns fortfarande som om det var en dröm man vaknat ur. Inte kul att vakna.

Sverige har verkligen ändrats under tiden jag varit borta. Från ett grått Sverige till värsta färglada. Det är verkligen vackert. I Qatar är allting beight, typ sandfärgat, inte alls så färgglatt...

Åkte förbi "el forn" i Göteborg och köpte lite mat tillsammans med mamma och pappa. Vi köpte med oss mat till stackars maria som var och jobbade. Snabbt stanna vi utanför överby och jag sprang upp för att lämna maten till Maria.
Påvägen träffade jag Mateja...
- Heeeeej Hannan vad roligt att seee dig, hur mår du
- Hej Mateja jag mår bra, hur e det själv?
Mateja hade promenerat till Överby och jag sa till henne att vi kunde köra hem henne om hon ville. Men hon skulle visst till Trollhättan med Maria...
- aha, hur kommer ni dit :S ?
- Du ska köra oss
hahah Tydligen har Maria gjort upp mitt schema för dagen already. Jag hann knappt hem för att dusha och byta om, då hon redan hade ringt 10 gånger
- vaaaaar är du.... skyyynnddaaa :P
ville döda henne :P

På kvällen var vi en stund på Corona festivalen nere i centrum. Blev så trött runt klockan 12 så jag stack hem.

Ikväll blir det back to Karlstad för redovisningen imrogon. Jag har inte hunnit förbereda något, men känner att det finns mycket att säga ändå. Säkert många som undrar och har frågor också, så man kan nog fylla ut en presentation ändå.

Back in sweden, end of the story = end of this blogg. Det är lite sorligt. Jag har märkt att folk verkligen har hållt sig uppdaterade, och det är ju helt underbart.
Tack alla läsare =) Jag hoppas att bloggen blir aktiv snart igen. IFALL IFALL IFALL jag återvänder (förhoppningsvis, för att göra examensarbetet där!)

Skriv, fråga och kommentera gärna. Jag svarar alltid!

Puss & Kram gullebarn!

SISTE DAGEEEEEEEEN på jobbet!

HEERRRRREEEEGUUUUD. IDAG VAR SISTA DAGEN PÅ JOBBET OCH DET VAR S-O-R-L-I-G-T VILLLLLLLLLLLLLL GRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅTA.

Asså alla känslor och sidor hos folk som kom in och hälsa och önska lycka till. Nummer som byttes och tårfyllda ögon. Jag har ont i hjärtat.

Bassel följde med mig ut till bilen för att säga hejdå. Han hälsade på Maro och bad honom hålla kontakten, även ifall inte jag skulle vara kvar. Maro är sååå söt.
- Kom tillbaka nästa år Hannan...

Jag tror jag kommer landa i Sverige och köpa en biljett och komma tillbaka :P vad tror ni?

Vad ska jag säga er mina vänner. Sista dagen på praktiken, imorgon är sista dagen i Qatar, vilket också innebär att detta är det näst sista inlägget i denna bloggen !

Ska uppdatera er vad som händer sista dagen i detta land ! Puss på er underbara.

:/

Oh imorogn är sista dagen. Idag var det möte med MR. Fakhri. Vi gick igenom vad jag lärt mig, för att ordna ett intyg om praktik. Det är så sorligt. 8 veckor har känts som 8 dagar :S

Folk kom in på mitt kontor och hade värsta psykolog-mötena med mig.
" ja men det är bara för du är så social och glad som folk tycker om dig, och när folk tycker om dig, tycker du också om dem, och då blir jobbet roligare. Vi kommer vara ledsna utan dig, vi har vant oss vid att se dig varje dag..."

Ville lägga mig ner på golvet och gråta..............

ohhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh vill inte hem :(

::D

Ännu en dag närmare hemresan. Vill inteeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee

Varannan sekund kommer det in folk på rummet som vi sitter på. För det mesta för att fråga om olika arbetare (som the timekeepers håller reda på). Alla var så trötta på det, så det bestämdes att en tavla med svar på skulle hängas upp utanför kontoret.

Det blev en liten pysseldag kan man säga. Skriva ut, rita, klistra, skriva...

Tycker det är kul. Bassel hade bestämt att vi skulle ta massa bilder som minne. Så vi åkte upp till de högsta våningarna och fotade. Till och med eng. Nehme var med =)

Bassel skulle ta kort med en av arbetarna som blev överlycklig och ville ha bilden för att han skulle skicka den hem till indien till sin familj. De andra arbetarna blev också sugna på att vara med på foton. Killen som skall sköta hissen lämnade den och kom ut till oss, fastän det var folk i haha. När man bad en av dem ta kort på oss ihop, visste han knappt hur kameran funka. Något nytt :P







Borde börja packa snart. Är rädd för att jag har massa övervikt, tror inte ens grejerna får plats i en väska längre :S. Två månader är faktiskt LÅNG tid, man behöver mkt grejer :P !

ungar !

Bsöket hemma hos Bassel igår var väldigt kul. Han bebisar är så söta. De två äldsta är 1(och 9månader) & 3 år. Först var de blyga, vågade inte komma fram. Men sedan vande de sig lite och blev jätte pratglada. SÅÅÅÅÅÅ SÅÅÅÅ söta verkligen. Lolo & Zein heter de.

Lolo är liten och knubbig. Egentligen är hon inte så liten, om man kollar på henne tror man hon är runt 3 år gammal. Hon pratar och disskuterar och äter allt hon får tag på Samtigit. Älskade henne verkligen.

"BADI KASRAK" sa hon till sin pappa hela tiden :P Det betyder typ "jag ska slå sönder dig". Skrattar högt. En liten plutt skall slå sönder jätten Bassel. Ännu roligare är att det int ropar mamma & pappa på sina föräldrar, utan Bassel & Tina. När de skulle visa mig något eller prata med mig om något, och ville ha min uppmärksamhet sa det "habibi" (=älskling). Ville äta upp dem.

Bassels fru var också otroligt trevligt. Det blev alvarligt snack om att jag skall komma tillbaka till jobbet om ett år. Jag är så sugen på att ta examen nu!





Idag var det fest på jobbet (nästan). Igår fyllde de ut den sista stora slaben på bygget och därför bjöds alla arbetare på mat idag. Briana (kryddat ris med kyckling). Alla var överlyckliga!

Annars var dagen bra. Inget speciellt som hände. Lite möten på kontoret. En kille har varit i sitt hemland Syrien och pappan kom och bjöd mig på sötsaker from syria today. Nice Nice.

OCH JUSTEEE, för att inte glömma att nämna. Jag var och käka på safeer idag. Tror ni inte gubben (som by the way är äldre än min farsa) frågar om han kan få min mail så vi kan hålla kontakten. Jag rymde typ därifrån. Vet inte om jag borde ge honom, men fattar inte riktigt vad han ska med den till ? ANY COMMENTS MY FRIENDS? Borde jag äta på andra sidan de sista dagarna ?

Bebis!

Vilken STEKHET dag det var. Ni kan verkligen inte föreställa er, och jag menar det! Det var PRECIS som en bastu. PRECIS! Arbetarna åkte hem och bytte kläder för de var så blöta! Och ännu värre kommer det bli sägs det!

Idag höll de på att fylla ut den sista stora slaben, taket till 25th floor. Det var högt ljud och oväsen på arbetsplatsen hela dagen. Man såg verkligen på Nehme hur trött han var!

Jag har ju lovat ingenjören Bassel att jag och Maro faktiskt skall hälsa på hemma hos honom och träffa hans barn innan jag åker tillbaka till Sverige. Kände att det nästan var dags om jag skulle hålla vad jag lova! Snacka lite med Maro igår och vi bestämde att åka dit idag. När jag tala om det för Bassel blev han ordagrant överlycklig. Fråga om det var sant, och vilken tid vi skulle komma
- men ni kommer ju iallafalll innan ett på natten (Han förstökte skoja bort det)

Eftersom det är första gången vi går hem till honom, så var jag tvungen att köpa någon liten pressent. Det är iallafall en tradition i min familj. Det var lite svårt att komma på vad bara. Sedan kom jag på att han har ju en nyfödd baby (förutom 2 andra barn), därför blev det baby-kläder.

Snacka om att man blir glad av att köpa barnkläder. Asså Bassels lilla dotter är bara 3 månader gammal, men han har visat mig en bild, och hon är ganska stor. Jag tyckte att kläderna verkade så små, och köpte därför kläder för en ett-åring. Hon kan ju alltid använda dem senare, och bättre förstora än försmå! Det blev PINK! Kjol och t-shirt med strumpor och keps... SÅÅÅÅ gulllliiiga. Det alra minsta kläderna 0-3 månader var också såååå gulliga, därför var jag bara tvungen att köpa en söt liten tröja jag hittade.

Hoppas det blir bra. Jag är iallafall glad nu =)

:'(

Sista veckan på jobbet, och det kändes verkligen. Idag är första dagen som jag verkligen känner att NU är det nära. Snart ska jag hem och det är verkligen sorligt. Jag vill verkligen inte. Jag vet inte varför det finns saker som man MÅSTE göra.

Jag har börjat "lämna tillbaka" uppgifter till de olika ingenjörerna. Börjat förvarna dem om att de ska ta över i slutet av veckan, och lämna allt material som jag har gjort för dem. Det var inte kul alls. Först var jag inne hos Dipin. Vi snacka en stund, och sedan när jag var påväg ut genom dörren så ropa Dipien på mig
- Hannan
- yes?
- i'm really thankful for your help
- =) ...

Next skulle jag in till Mr. Fakhri för att be honom förbereda lite papper som jag skall ha med mig. Han var upptagen hela tiden, och när jag äntligen lyckades få hans blick sa jag snabbt vad jag behövde. Han sa att det inte var någon orsak, och jag hoppas att jag slipper tjata och påminna.

Bassel var så ledsen idag. Han är så blyg, men vill samtidigt säga vad han känner. Han uttryckte sig verkligen idag...
"Hannan, vi kommer verkligen sakna dig. Jag kommer verkligen sakna dig. Du kanske skrattar och tycker det är roligt, men jag menar det verkligen. Det har varit så kul att ha dig här. Men livet är sånt. Du måste tillbaka till ditt univeristet och jag och mina arbetskompisar ska stanna här och jobba. Men jag hoppas att vi kommer få se dig igen, och att du väljer att komma tillbaka och jobba med oss"
Jag höll nästan på att lipa, helt seriöst !

Folk runt omkring har bröjat känna igen mig. Jag har verkligen skaffat mig ett liv och vänner här. På två månader! Vad ska jag säga er. Restaurangägarna, butiksarbetar, ja till och med kvinnan som städar på toaletterna på centret vet vem jag är och säger att hon kommer sakna mig. De vet vad jag heter och ropar alltid på mig med mitt namn.

Jag har blivit bjuden hem till folk i alla olika länder (här jobbar folk från alla länder som jag nämnde i början). Vi får se vart detta leder. Världen är stor känns det som. Jag-kanske-aldrig-mer-får-se-denna-personen-känslan är så tragisk.

FÖRHOPPNINGSVIS, FÖRHOPPNINGSVIS, om allt går bra, så KANSKE jag kommer tillbaka och gör mitt examensarbete här. Vill inget hellre just nu. Först hade jag velat åka till ett annat land, men nu vet jag inte längre.

Snart blir det packa väskan, tvätta sista sista gången. Hatar hatar hatar. Men men, ännu några dagar kvar att njuta av. =)